Ingelans

Nu är jag så trött, det sliter på en att springa runt hela dagarn - finns det inget mellanting? Antingen sitter jag bara och glor  som jag gjorde på det förra jobbet eller springer jag runt som en yr höna och hjälper barn och en hel del efterblivna vuxna att hitta just den Pokemon, Bakugan eller Bratz de är ute efter. Men även detta jobbet har sina ljusa stunder - kanske när en söt lite brunögd pojke just hitta det Yo-gi-yo-kort han är ute efter och lägger sig ner på den äckliga heltäckningsmattan och gråter glädjetårar och tror att jag är Jesus.

Idag direkt efter jobbet ringde Christian och ville få med mig på en tur på hans nya motorcykel - har längtar efter att få åka med honom och har varit lika spänd som honom på det nya MC-kortet. Vet att han inte sov någonting natten innan uppkörningen, han är som ett barn innan julafton. Jag fick iaf klä på mig den alldeles för stora skuddsjackan och en hjälm som gjorde att jag kände mig som en fisk - men huuuuuh så det gick, det första jag ville göra när jag gått av mc'n och kysst marken var att ge honom en fet smäll. Varför köra så fort när jag ber honom att inte?

Men nu lever jag iallafall och de är jag glad över - något jag aldrig trott jag skulle göra efter den åkturen. Men konstigt nog så hoppas jag inte att de var den sista.

Nu sitter jag här och äter mina nya favorit-oliver. Jag är nog sjuk när de gäller oliver, ibland äter jag för mycket. Men gott är det! Just nu är de svarta oliver med kärnor i som är favoriten, har precis gått förbi min gröna period. Nog om det - nu ska jag sova.

Ingela